Om boken: år / Från författaren Efter att ha återvänt från Afghanistan läste jag mycket om detta krig i böcker vars författare fanns och inte fanns där. Det är inte meningen. Det som har skrivits om henne är för det mesta korrekt. En sak jag inte kan acceptera är tanken att vi är någon sorts supermän. Nej, vi var inte dem, vi viftade inte med svarta karatebälten till höger och vänster, som de ibland gillar att visa oss på tv. Soldaterna och officerarna i Afghanistan var vanliga människor, sådana man alltid möter omkring sig, med sina styrkor och sina svagheter. Enligt ödets vilja befann de sig i extrema förhållanden och utförde samma vanliga uppgifter: både strid och vanliga vardagliga, jag förstår att historien "Black Tulip" är långt ifrån ett mästerverk när det gäller presentationsstil. Jag hade ingen professionell redaktör. Den enda assistenten var maskinskrivaren Tatyana Yakovleva, vilket jag tackar henne så mycket för. Tanya skrev och hade svårt att tyda mitt manuskript, för det fanns tillfällen då jag skrev medan jag låg i en sjukhussäng. Men trots de konstnärliga bristerna kommer den avlidne officerens dotter åtminstone på något sätt att kunna lära sig om de sista månaderna av sin fars liv. Hon har rätt till detta. Valery Larionov. 29 april 2001.